yy

dummar mig och tänker förbjudna tankar. varför lyssnar jag ens på mig själv bland? jag bara tänker strunt. klart att han älskar mig och ger allt nu, annars skulle han aldrig ha sagt det. men ibland försvinner ens självförtroende puts väck och tar ett tag att bygga upp igen. nu vet jag att allt är sant och att allt är bra, eller så bra som jag kan ha det. det finns alltid något som grämer mig. så många misstag som jag aldrig kommer kunna ha ogjort. men jag är bara människa, en ganska så naiv men ändå självsäker. beror på hur jag mår tror jag. tar aldrig skit, men har tagit alltför mycket ändå. sån skit som aldrig kommer att glömmas. den svåra skiten är jag naiv för. den lätta kan jag ta. men det svåra det är helt enkelt för svårt för mig. förtroenden som helt plötsligt bryts det är svårt att förstå det. men någon som tar mig på rumpan som jag nte känner, då jävlar, då jävlar. hoppas jag lär mig. jag vill så gärna må bra. men om man inte kan hålla tyst så får man mycket skit. men om jag skulle ha varit tyst skulle det göra ont i mig. jag börjar lära mig vem jag är, och en bitch det är jag hur mycket jag och andra än kan hata det så skulle jag bara må dåligt om jag "tog bort det". för det är sån jag är. hård på utsidan, men om du väl har kommit in då blir allt svårt. svårt svårt svårt. men när jag har släppt taget går det över fort. självsäker och naiv. hård och mjuk. fuck off, jag älskar dig.