vad jag tycker om
rödvin
mackor
rött hår
bra kaffe
havet
städer
arkitektur
min pojkvän
blodapelsiner
=
förvirrad tjej som jobbar som brevbärare i skitväder
som jag var, den jag är och den jag kommer att bli
dummar mig och tänker förbjudna tankar. varför lyssnar jag ens på mig själv bland? jag bara tänker strunt. klart att han älskar mig och ger allt nu, annars skulle han aldrig ha sagt det. men ibland försvinner ens självförtroende puts väck och tar ett tag att bygga upp igen. nu vet jag att allt är sant och att allt är bra, eller så bra som jag kan ha det. det finns alltid något som grämer mig. så många misstag som jag aldrig kommer kunna ha ogjort. men jag är bara människa, en ganska så naiv men ändå självsäker. beror på hur jag mår tror jag. tar aldrig skit, men har tagit alltför mycket ändå. sån skit som aldrig kommer att glömmas. den svåra skiten är jag naiv för. den lätta kan jag ta. men det svåra det är helt enkelt för svårt för mig. förtroenden som helt plötsligt bryts det är svårt att förstå det. men någon som tar mig på rumpan som jag nte känner, då jävlar, då jävlar. hoppas jag lär mig. jag vill så gärna må bra. men om man inte kan hålla tyst så får man mycket skit. men om jag skulle ha varit tyst skulle det göra ont i mig. jag börjar lära mig vem jag är, och en bitch det är jag hur mycket jag och andra än kan hata det så skulle jag bara må dåligt om jag "tog bort det". för det är sån jag är. hård på utsidan, men om du väl har kommit in då blir allt svårt. svårt svårt svårt. men när jag har släppt taget går det över fort. självsäker och naiv. hård och mjuk. fuck off, jag älskar dig.
äcklar mig
usch. du förföljer oss, du förstör, du är i vägen. kan du inte bara försvinna du vidriga människa. han säger att "det här är jobbigare för mig än vad det är för dig, hon dyker upp på de sämsta tdpunkterna och påminner mig om nåt jag inte vill bli påmind om. jag önskar att jag aldrig hade träffat henne". jag ber honom att bara säga upp kontakten med henne. för även om jag vet att du inte skulle gå tillbaka till henne bara för att hon är en jävla häst som försöker få dig igen. så förstör hon, hon förstör verkligen det vi har. och inatt gjorde jag något dumt. hittade hennes gamla bilddagbok där hon skriver om hur mycket hon tycker om dig, allt ni gjorde tillsammans, att du tog allt täcke, hur mycket hon gjorde för dig. jag blir bara så äcklad. kan hon aldrig försvinna. jävla häst.
tappar
jag är ju bäst, snyggast och vackrast. varför är jag inte det bara då? jag är så trött på alla. himla falska människor, man måste vara så glad hela tiden. jag är bara en jävla bitch. gillar ingen, vill inte göra mig till för att vara någon annan till lags. då är jag fan hellre själv. vill inte träffa dom jag "känner" vill inte träffa nya heller för de kommer antagligen bara vara som de andra.
jag vill bara dansa.
men då ska det alltid vara någon jävel som tafsar. fan, ta någon annan som inte precis hånglat med sin pojkvän?!
någon
hur kan man tycka om någon så mycket att man inte känner sig hel utan den personen? att när man är utan den där någon så känner man hur någonting saknas, hur någonting äter upp en inifrån och bara gör någonting större och större. hur ett hål sakta men säkert bildas någonstans inne i magen. och efter några dagar så börjar man känna sig hel igen och sen när man äntligen träffar den här någon rivs allt man har byggt upp igen och kaoset startar. magen börjar kränga åt alla håll och man känner hur man bara ler, ler överallt. hur står man egentligen ut med alla de här olika magkänslorna? lycka - saknad - stabil - lycka... det går runt runt runt och allt detta bara för att man så himla gärna vill vara med just den där någon.
någon är nog kärlek.
varför?
när allting gick åt helvete. din student. så många intryck så mycket på en dag. båda dina gamla sexpartners fick jag träffa samma dag. satt och såg på när hon trånade efter dig med sin blick. men jag vann hennes tycke och nu kan hon inte säga något. ingenting alls. din gamla flckän har jag alltid tyckt illa om men fick inte veta att det var hon förens då. någon tog mig på rumpan och allt gammalt sköljde över mig. det ställe där jag har kännt mig trygg bara försvann. alla kan göra vad fan de vill överallt. även om du är med, även om jag inte är i göteborg. nu är jag instabil igen. jag klarar inte mycket alls nu. du vill så gärna förstå, men det går inte riktigt. jag skällde ut ditt ex eftersom hon är dum i huvudet och sa att hon nte dömmer mig. vad fan skulle hon ens kunna döma mig för? det är inte jag som gömmer mig bakom ett förhållande där jag är utsatt. det är jag som säger till och skriker när någon gör mig illa. och om du inte kan det så är det fan du som är illa ute och det är jag som ska döma dig.
den där klappen på rumpan var droppen. det som fick bägaren att rinna över. vad FAN är det ni vill mig? varför ska jag alltid bli utsatt för sånt här? varje vecka är det någon som ber om att få kyssa mig, ber om sex, tar mig på obehagliga ställen. runkar framför mig. vad fan har jag gjort för att förtjäna detta? jag känner mig inte säker någonstans. jag är så nära på att bara ta tåget till norge, även om jag ska cykla dit med dig nom de närmsta dagarna. jag är så nära.
den kärleken
det var igår kväll du åkte hem, men på onsdag åker jag 42 minuter söder ut och träffar dig. jag längtar så mycket, vill vara med dig nu. du sa att det var så bra att det är kristi himmelsfärd nu i veckan för då skulle det inte ta så lång tid tills vi ses igen. och om nästan exakt 48 timmar kysser du nog mig igen. åh, vill att det ska bli onsdag och så vill jag att det ska bli studenttider så att vi kan få ses när vi vill. jag vill jag vill jag vill!
rädsla
jag vill bara rensa ut allt och börja om från början. radera min facebook, gömma telefonen, ta ut mina sista pengar och dra. det skulle vara så skönt att börja om. jag känner att det är ganska många i min närvaro som drar ner mig. jag vill inte vara där dom är, jag vill inte hjälpa, jag vill bara tänka på mig själv. jag är less på alla ytliga kontakter och alla "nära vänner". jag vill bara åka bort. börja om. en helt ny bok, inget jävla blad eller kapitel, utan en helt ny bok. även om jag kanske skulle kunna tänka mig att ta med några karaktärer från den gamla... just nu känner jag mig som mest trygg med honom. men han bor 42 minuter härifrån och de 42 minuterna gör en del. vi skickar sms och ringer och ses varje helg så det är ju som vilken relation som helst, men jag är rädd när han inte är "här" jag känner mig utsatt, det finns så många som försöker ta mig ifrån dig och jag är rädd.
det är någonting jag saknar nu och jag är arg och ledsen och rädd. så jävla rädd. det finns så många måsten och det är så mycket stress och jag bara gömmer mig för allt, men när du är med mig blir jag lugn, det är inget som kan ta mig då. kom hit nu, jag saknar dig.
bitmärken på brösten
när jag vaknade imorse hade jag dina muskulösa armar om mig. jag tänkte tillbaka på gårdagen och log. god middag med massa vin och öl. efterklang och du tog tag i min hand, efter applåderna hittade du tillbaka och under sista låten kysste du mig. hand i hand mot andra lång, lite fler pussar och mer öl på hak i majorna. någon tyckte att vi skulle flytta ihop eftersom vi såg så kära ut. sen sprang vi hem och du drog ner mig i soffan när jag ville dansa, sen var jag fast. kyssarna blev intensivare och händer letade sig in under kläder. du smekte mina bröst och vi glömde helt bort att det var en till i lägenheten. vi vaknade upp ur vår llla värld när vi märkte att han hade lagt sig. du frågade om vi också skulle gå och lägga oss. jag nickade och gick till toaletten för att sminka av mig. när jag kom tillbaka satt du på sängkanten och väntade på mig. du grep tag om mig och helt plötsligt låg jag på dig och du tog av mig min klänning, jag knäpte upp din skjorta och tog av mig min bh, dina byxor var borta och likaså mina strumpbyxor. naffsande i öron, kyssar överallt, bitmärken på brösten, smekningar och djupa kyssar. du bollade med mig på ett helt genialiskt sätt och jag kände mig lätt som en fjäder intill din oerhört vältränade, vackra kropp. helt plötsligt satt jag gränsle över dig och jag kände av hela dig genom dina kalsonger, men inte mer än så.
får fortfarande fjärillar i magen när jag tänker på det, det var längesen jag upplevde sådan passion och nu är jag helt ställd. vill vara med dig i din säng nu. vi ses på onsdag.
en bagare
jag bor inte hemma längre, utan som inneboende hos en inneboende i majorna. jag får välja vad jag vill till frukost men glömmer att äta den, det är ju så mycket mysigare att ligga kvar. du får äta den en annan dag sa du. kefir och mango. jag kommer hem med påsar fyllda med bröd och bullar. och folk säger att jag ser lite sliten ut men luktar gott. jag tänker för mig själv att det är den väldigt mjuka sängens fel och att han luktar bulle. vi springer runt på stan och provar öl på olika hak, vi dricker vin och mousserande i solnedgången. jag har på mig hans kläder och vi cyklar lite småfulla runt i stan och hämtar linsvätska. vaknar förbryllande tidigt för att hitta frukost någonstan innan vi ska göra högskoleprov. köper kinamat från en lucka i en vägg och äter den med sjömanshustrun. dom på ditt jobb gör espresso åt mig och vi pratar om gamla lärare samtidigt som du tar emot kunder. gubbar som vill ha lite fikabröd, och du är så himla söt när du står där bakom disken och får hoppa upp på en stol för att få ner det som ligger högt uppe på hyllorna. du känner halva stan och jag vill verkligen inte plugga just nu.
hans kropp
kjedjeröka ensamma på en bänk utanför en sommarstuga klockan två på natten med beach house i högtalarna, prata om balen, att du ska ha en blå accentdetalj eftersom min klänning är blå, ligga på ett berg vid havet och tända varandras cigaretter, tappa upp vin till varandra, sitta nära på bänken, se dig stå där i bara kalsonger och tappa andan, hans kropp. knappt någon ögonkontakt, knappt snudda vid varandra, knappt prata ordentligt, knapp något. men väldigt mycket ändå. hans kropp.
bort med facebook, bort med allt
träffar sin pappa ordentligt för första gången på två månader, ser sitt ex (som jag enligt pappa fortfarande bryr mig väldigt mycket om) ha sitt första riktiga dj-gig. du dyker upp från ingenstans med två tjocka, korta 60-tals brudar från Glasgow och säger att det här går nog inte. vi pratar, jag spiller ut öl och blir ledsen, frustrerad tänker, det här har jag ju sagt innan, men då brydde du ju dig inte! sen gick du. jag grät på toaletten och fick en lång hej då kram av mitt ex, som om han förstod vad som hade hänt. jag ville bara säga till honom att jag saknar honom, fast jag sen alltid kommer på hur dåligt det var, men att jag saknar dig ändå. kommer hem efter en lättsam spårvagnsresa, orkar inte bry mig mer.
fixar iordning mig för nöjesguiden, har precis fått till mascaran skitbra och får chockbeskedet; din gamla skol och klasskompis är död. han dog av en överdos. allt bara krackelerar, den perfekta ytan går sönder, allt rinner över. skriker NEJ! återhämtar mig efter ett tag och säger fuck this nu ska jag ha kul. träffar klasskompis, dricker öl på sejdeln går till nöjesguiden, mitt ex djar och kommer fram efter giget och pratar. resten av kvällen är en katastrof, tryckt och stressig stämning. träffar folk väldigt breef. smsar bagaren. sen får jag en knäpp när jag träffar min kompis pojkvän. han vill prata men jag känner mig plötsligt så jävla instängd och springer därifrån, ringer min pappa och han möter mig vid vagnen.
helgen efter är jag bara hemma, gör absolut ingenting. ingenting betyder nånting. försökt att sova så länge som möjligt för att slippa tänka. vill inte vakna, vågar inte sova.
igår omvandlades alla mina känslor till fysiska åkommor, jag hade migrän för första gången i mitt liv.
och jag tog bort min facebook, orkar inte se ditt liv spelas upp framför mina ögon när allt är som det är just nu, orkar inte med att vara beroende av något jag inte tycker är så kul. gick ut halv elva för att köpa mina första cigaretter 2010, det va det äckligaste jag någonsin varit med om. gick och la mig med kläderna på eftersom jag mådde så jävla dåligt efter två blå camel.
och idag har jag försökt att hålla mig sysselsatt genom att tvätta, städa, göra läxor, titta på aiolirecpet. känt av migränen men trotsat. har nu stickande magsmärtor. allt det här kommer nog ta ett tag att smälta, jag vill bara ha någon som jag kan dela med mig allt till, ha någon att älska.
hallå, kommer du imorgon?
"hallå, kommer du imorgon?"
nu är jag ett pussel. varför vill han ha mig på sin första riktiga djgig när han bara går förbi mig gång på gång?
"vill inte stänga den dörren" - har det något med mig att göra?
jag ska svara imorgon, när du är inloggad på fb. jag vill ha lista och min nya fina pojke som ser ut som om han skulle va min bror med mig, så att jag måste tänka bort hur din hand bränner igenom tröjan. jag vill inte göra något dumt. för det skulle jag bara ångra, SÅ JÄVLA MYCKET. även om jag tänker på dig varje natt innan jag somnar. passionen var så stark. behöver mer än fingrar för att släcka den lusten. behöver dig till det, men bara det. inte till något annat, du gjorde mig svag din jävel. kyss mig då för fan.
syskon ,kärlek
jag är så högt uppe så jag bara väntar på att trilla ner. det flyter på så himla bra, kanske. jag blev inte ledsen för att vi inte ens lät våra läppar mötas på hela den kvällen. du är så konstig och jag har sagt att jag vill vänta. jag orkar inte grubbla så jag tar det bara som det kommer. accepterar ditt underliga jag (du är ju trors allt fisk, har ju varit med om er tidigare). du ville ju ändå åka med mig hem. vi bara sov här och på morgonen fick du hälsa på min pappa, han tyckte att du var söt och hade fin skjorta. du har redan sagt att du älskar mig, och när vi pratade om det sen när vi var nyktra sa du att du var full men att det är skönt att säga sånt ibland. du tog inte tillbaka det. men jag förstår inte riktigt, vi har egentligen inte så mycket att säga varandra och folk tror att vi är syskon.
våga älska
klyshigt som in i helvete, men våga älska. för det vågar inte jag.
